Igenom fönsterglasen i stugorna runt omkring vårt hus lyser adventsstakar och stjärnor, utanför tronar upplysta granar och belysta grenverk, här och var klättrar lysande figurer på fasader eller uppträder likt stjärnbilder i trädgårdarna. Fenomenet är både mäktigt och märkligt och antalet ljusansamlingar ökar för varje år. Visst är det vackert och visst behövs det ljus i vårt mörker, även om jag ibland kan tycka att det blir aningen överdrivet.

I dag lyser solen på det tunna lagret snö som blev kvar efter det senaste tövädret, och en söndagspromenad känns inte allt för avlägsen. Dagarnas korta ljus ger mig alltid en känsla av att den effektiva tiden krymper, men förmodligen handlar det mer om att den mentala orken är lite reducerad i brist på ljus – jag syftar på att sätta igång med allt man ’tycker att man borde’.

Åtminstone borde jag fundera över om något ska bakas till jul och om några julklappar ska inhandlas, men än finns tid till detta. Värre är det med väven som jag tänkte mig ha vävt klart och klippt ner till jul – ripslöparna som skulle fållas och bli till julgåvor, nå ja, än är det inte helt omöjligt att få några av dem färdiga. Lösningen, även för mig, kanske finns i de diffusa begreppen prioritera och effektivisera – jag får ta mig en funderare på vad dessa begrepp kan betyda för just mig, i just min situation – så får vi väl se om det blir någon tid över för själva utförandet när jag funderat klart…

Det börjar så smått skymma utanför mitt fönster och jag ser fram emot att även grannhusets fönster ska lysas upp av varmt inomhusljus, och jag tror att alla vi grannar ser fram emot att få välkomna den isländska familj som så småningom kommer att befolka huset. Tillsvidare får vi Järlåsabor glädja oss åt att ha fått tillbaka vår affär!

Det är mycket som talar för en ljusnande framtid…

Konstaterar

/Marit Jonsson, Formom, Järlåsa